WinLas-versioner och releaseinformation har flyttats till våra Kundsidor. Klicka här.

Vikariat i praxis

Vikariat i praxis, WinlLas Sverige
Picture of Eric Hietala

Eric Hietala

Eric har en mångårig erfarenhet såsom jurist, HR-chef och arbetsrättsjurist. Han har även en gedigen erfarenhet som ombud i allmänna domstolar och från Arbetsdomstolen.

I denna artikel kommer jag att belysa Arbetsdomstolens praxis avseende hur en vikarie kan anställas, vad denne får utföra, personanknytningen till ordinarie befattningshavare och arbetsskyldigheten för en vikarie.  

När används anställningsformen vikariat?

Vikariat är den mest kända av tidsbegränsade visstidsanställningar. Av LAS § 5 framgår att avtal om tidsbegränsad anställning får träffas för vikariat. För vikariatet är det ofta, men inte utan undantag, kännetecknande att anställningen består så länge tjänstens ordinarie innehavare är ledig eller om denne frånträtt tjänsten intill dess tjänsten blir besatt med ordinarie innehavare, AD 1984 nr 66. Det är även typiskt att vid vikariatstidens slut upphör vikariens anställning utan att någon särskild åtgärd behöver vidtas från arbetsgivarens sida. Notera dock att i det fall arbetstagaren har företrädesrätt bör besked om anställningens upphörande lämnas en månad i förväg enligt LAS § 15.  

Av bestämmelsen i § 5 framgår vidare att en arbetsgivare inte får anställa någon som vikarie i strid mot LAS § 3, andra stycket, som handlar att kringgå särskild visstidsanställning vid s.k. mellanliggande tid i det fall arbetstagaren har haft tre eller fler särskilda visstidsanställningar under samma kalendermånad. Det är dock inget hinder att anställa på vikariat om det handlar om ett äkta vikariat även under mellanliggande tid. En egenhet i det fall en arbetstagare blir anställd som vikarie under mellanliggande tid är att vikariatet även kommer att betraktas som en särskild visstidsanställning. Anställningstiden räknas således både som vikariat och särskild visstidsanställning trots att det handlar om samma anställningsdag/period.  

Vikariat kan i vissa fall sägas utgöra en personalpool i verksamheter där det finns ett kontinuerligt behov av vikarier. Ofta är en vikarie skyldig att byta arbetsuppgifter och arbetsställen utan någon större framförhållning. Lika ofta handlar det om s.k. ”rullande vikariat”. Utifrån LAS § 5a övergår ett vikariat till en tillsvidareanställning när en arbetstagare har varit anställd hos arbetsgivaren i vikariat i sammanlagt mer än två år under en femårsperiod1. I vissa fall har arbetsgivaren organiserat sitt arbete med att tillsvidareanställa personal som i realiteten arbetar som ersättare för andra tillsvidareanställda vilka är tjänstlediga av någon orsak. Ofta arbetar sådana ersättare som tillsvidareanställda i till exempel personalpooler eller bemanningsenheter för att omedelbart kunna utföra arbete för en frånvarande kollega. Det saknas dock i anställningsskyddslagen någon som helst skyldighet för arbetsgivaren att tillgodose sitt behov av ersättare med andra tillsvidareanställa som någon form av personalreserv. Arbetsdomstolen gör aldrig någon prövning hur företaget eller den juridiska personen ska organiseras. Detta innebär att även om det finns ett stadigvarande behov av vikarier finns det ej någon skyldighet att tillsvidareanställa vikarien. 

Hur definieras vikariat?

Vid prövning av lagligheten av ett vikariat använder Arbetsdomstolen sig av skrivningar såsom ”äkta vikariat”, ”oäkta vikariat”, ”giltigt vikariat”, ”egentligt vikariat”.

I det kommunala kollektivavtalet framgår i Allmänna Bestämmelser (AB) i § 4 Mom. 3 en definition av s.k. egentligt vikariat:

Med vikarie avses en arbetstagare som anställs för att arbeta i stället för en annan arbetstagare som är ledig från anställningen (s.k. egentligt vikariat). 

Som vikarie anses också den, som anställs efter att en arbetstagare slutat för att helt eller delvis utföra denna arbetstagares arbetsuppgifter intill dess efterträdare börjat sitt arbete. Det förutsätts att sådant vikariat inte bestäms till längre tid än som med hänsyn till omständigheterna i fallet normalt krävs tills efterträdaren börjat arbeta. För andra vikariat gäller vad LAS föreskriver.

Av kommentaren till bestämmelsen i AB § 4 Mom. 3 framgår följande: 

Första stycket innehåller en definition av begreppet ”egentligt vikariat”. Det är alltså tillåtet att i sådana fall tidsbegränsa anställningen. Detta gäller även om flera egentliga vikariat följer på varandra enligt Arbetsdomstolen (AD 1977 nr 186 och 1984 nr 66). 

Med egentligt vikariat jämställs att en arbetstagare vikarierar på ett vakant arbete tills en annan arbetstagare har börjat arbeta. Tid för sådan tidsbegränsad anställning får alltså bestämmas längst till den tidpunkten. Att denna inte kan anges exakt ligger i sakens natur. I beslutet om att anställa en vikarie liksom i anställningsinformationen enligt 6 c § LAS ska självfallet anges att det rör sig om vikariat. Tiden för sådant vikariat kan med hänsyn till det nyss sagda lämpligen anges exempelvis ”fr.o.m. – t.o.m., dock längst till den tidpunkt då utsedd efterträdare börjar arbeta”.

Det bör observeras att styckets andra mening innehåller en allmän förutsättning som innebär att rekryteringsförfarandet inte får onödigtvis förhalas. Orden ”omständigheterna i fallet” syftar huvudsakligen på den tid som behövs för att säga upp tidigare arbete innan arbetstagaren kan börja det nya arbetet hos arbetsgivaren.

Av AB § 35 Mom. 3 framgår även att företrädesrätt till återanställning inte gäller vikariat som är kortare än 14 kalenderdagar samt att efter 14 kalenderdagar ska vikariatet erbjudas arbetstagare som har företrädesrätt till återanställning. 

Av Prop. 2005/06:185 Förstärkning och förenkling – ändringar i anställningsskyddslagen s. 48 framgår vissa intressanta kommentarer som ”Det är emellertid i praktiken inte alltid möjligt att ange att en vikarie ersätter en viss annan person” samt ”Det kan t.ex. av organisatoriska skäl vara nödvändigt för en arbetsgivare att sammanföra eller dela upp tjänstgöringsunderlag vid tillsättandet av ett vikariat så att vikariatet varken i fråga om tjänstgöringsgrad eller i omfattning motsvarar den ledighet som beviljats den ordinarie befattningshavaren”. 

Avslutande kommentarer

  • Ett vikariat kan vara personanknutet till en ordinarie tjänsteinnehavare men även till en ledig befattning som är vakant. Arbetsdomstolen är dock inte formalistisk till personanknytningen. Det räcker med en personanknytning om vikariatet grundar sig på den tillsvidareanställda personalens ledigheter, såsom semester, sjukdom och övriga tjänstledigheter.  
  • En arbetsgivare kan även omfördela arbetsuppgifter till vikarien utifrån den ordinarie tjänsteinnehavarens arbetsskyldighet även om den ordinarie tjänsteinnehavaren inte har utfört dessa tidigare. 
  • Rockader mellan ordinarie arbetstagare är tillåtna varför vikarien kan komma att vikariera för en tjänsteinnehavare som arbetar kvar på arbetsstället men på en annan befattning.  
  • Anställning av vikarie är tillåten även under en inskolningsperiod. Under semesterperioder kan vikariatet pågå även under överlappningsperioder utan att tappa sin karaktär.  
  • Av organisatoriska skäl kan det vara nödvändigt att sammanföra eller dela upp ett vikariat vid tillsättning av vikarie. Vikariatets tjänstgöringsgrad kan komma att vara lägre som högre än den som ordinarie tjänsteinnehavaren har. 

Sammanfattningsvis ska ett vikariat spegla den verkliga personalsituationen och grunda sig på ordinarie personalens ledigheter. Det är dock inte alltid möjligt att ange att en vikarie ersätter en viss annan person. 

1. Kollektivavtal som t.ex. Allmänna Bestämmelser (AB) har andra gränser. Enligt AB övergår ett vikariat till en tillsvidareanställning när en arbetstagare har vikarierat mer än 18 månader (>548 dagar). 

Mer från Eric